056


sommar med de finaste,


FLIMMER


båtvik -2011

052


en massa skolarbete. har varit alldeles för oansvarig alldeles för länge nu. fången.

050








frankrikefrankrikefrankrike

048


emma

043



Jag vill aldrig flyta med strömmen igen. Jag är beredd att vada med vattnet upp till hakan, så länge jag kämpar för något jag tror på. Jag vill våga hoppas på livet - att det blir mer storslaget än jag kan föreställa mig. Jag vill kasta mig ut, ovetandes, utan föreställningar och bekväma halvsanningar. Jag vill inte förlika mig med den grå meningslösheten eller monotona tristessen på grund av rädslan för att misslyckas. Det största misslyckandet är att inte försöka. Det största misstaget är att inte våga drömma. Det största misstaget är att inte våga leva.
För det gör ont, att leva. Jag kommer att göra så många dumma val och frågan är om det någonsin finns ett "rätt" val?

Livet är det zombieliknande tillståndet du befinner dig i under bussturen på morgonen. Livet är det hastiga leendet du utbyter med en främling. Livet är förluster och vinster. Livet är besvikelser och överraskningar, kärlek och sorg, pommes frites och dötid framför tv:n, äventyr, ansvar och dumheter. Fylla och stunder av brutal realitet. Livet är att möta andra människor och att möta sig själv. Livet är att förlora sig själv och att hitta tillbaka. Livet är att gå runt i cirklar, att stå stilla, att springa. Livet är att famla blint och att söka en riktning. Livet är en innerlig kram, smärtan som äter upp dig inifrån, närheten i avståndet, längtan och leda. Oljud och tystnad. Mörker och ljus. Livet är de stunder inom dig som stannar kvar.
Livet är skrämmande. Livet är vardagligt. Livet är fantastiskt. Livet är så mycket mer än vad vi någonsin kan föreställa oss. Men framför allt:
Livet är ditt.
Så följ inte "bara" med strömmen.


042





jag saknar min kamera så att det värker i bröstet

041



1 januari 2012


livet känns bra. spontant. fint  baklängeshäng och diskande efter nyårsfirandet.
just nu dricker jag te och upptäcker emil jensen. 2012 börjar bra.

039


familj

038


rensar ut musik. lämnar. fan vad skönt. nyårsafton 2012 får representera ett avslut, ett avstamp och en ny början. i år ska jag ramla. som fan.

037-la nature et l'autre















jag vill bort, igen

035 - lite frankrike


två dygns ostig, underbar bussresa



autoban


stek på färjan

lite tysk riviera

fulla tyska handbollsspelare

vissa av er kanske visste, andra inte att jag i våras besökte ett kloster i den lilla byn taizé i frankrike.

034


arkivet, en midsommarnatt för hundra år sedan

förlåt mig. förlåt mig för att jag drar i dig. förlåt mig för att jag inkräktar. förlåt mig för att jag inte förstår. förlåt mig för att jag är så tystlåten. förlåt mig för att jag målar på väggar. förlåt mig för att jag drar dig till fel ände av stan. förlåt mig för att jag inte delar dina värderingar. förlåt mig för att jag aldrig stannar. förlåt mig för att jag är så vilsen. förlåt mig för att jag är så melodramatisk. förlåt.

En dag hos Dag




jag trivs bäst i öppna landskap

026





nyårsafton 2010

min nyårsafton var en av de bästa jag upplevt - så många underbara vänner samlade på ett ställe.
2011 kommer att bli mitt år. jag ska leva tills det gör ont!
jag har gett ett löfte, och det är ett löfte som jag ska försöka hålla genom hela livet.

025









Voilá! En massa halvtaskiga pics från Oscar & Ronjas spelning på kågerocken. Ber om ursäkt för den dåliga bildkvalitén, det var obeskrivligt dåliga ljusförhållanden. Hittade bilderna på hårddisken alldeles nyss och bestämde mig nu för att "skita ner" dem ännu mer i Picasa.
Men motiven kan man ju som inte klaga på, sådana heta, talangfulla kidz växer ju inte på träd.

Det faktum att jag börjat fingra på kameran igen känns jävlit kul!
Kollar runt på systemkameror och objektiv, har länge funderat på att byta upp mig.
- ett ljusstarkare objektiv känns väldigt lockande.

022


God Jul!


021


vad fan är rädsla egentligen?

mina fingrar är blå, alldeles fläckiga av färgen från min bläckpenna.
jag har skrivit mig alldeles tom. låtit ilskan rinna ur mig, ner på papperet. det var länge sedan jag var så arg.
på ett ögonblick var man tillbaka - känslan av att vara fullständigt övertygad, samtidigt osäker, skör.
det var länge sedan jag skrev på det sättet. länge sedan jag var så ärlig mot mig själv. men nu vet jag, nästan.
jag känner i varje fall.

012


Tidigare inlägg
RSS 2.0