frostt

åh. allt i mitt liv känns halvfärdigt, hissat på halvstång, hängandes lite på sniskan, ur fokus.
för tillfället skjuter jag halvstädade rum, borttappade kontokort och viktiga skolarbeten åt sidan, och hänger mig istället åt kurt vile, låter mig bli tröstad.
fan att jag aldrig vet vad jag vill. fan att jag alltid tvivlar på mig själv. fan att jag aldrig tar tillfällen i akt. fan för att allt ska bli så jävla svårt. fan att jag aldrig nöjer mig. fanfanfan. fan för all denna förvirring. fan för att jag valde fel gymnasielinje. fan för att jag inte bara tar mig själv i kragen och har kul istället för att bara.... inte veta.