frostt

rensar ut musik. lämnar. fan vad skönt. nyårsafton 2012 får representera ett avslut, ett avstamp och en ny början. i år ska jag ramla. som fan.

jag vill bort, igen

kyrkan



matkö

frukost

baracker

tuff nunna

crew

lunch

folk

tyst park

två dygns ostig, underbar bussresa



autoban


stek på färjan

lite tysk riviera

fulla tyska handbollsspelare

vissa av er kanske visste, andra inte att jag i våras besökte ett kloster i den lilla byn taizé i frankrike.

arkivet, en midsommarnatt för hundra år sedan

förlåt mig. förlåt mig för att jag drar i dig. förlåt mig för att jag inkräktar. förlåt mig för att jag inte förstår. förlåt mig för att jag är så tystlåten. förlåt mig för att jag målar på väggar. förlåt mig för att jag drar dig till fel ände av stan. förlåt mig för att jag inte delar dina värderingar. förlåt mig för att jag aldrig stannar. förlåt mig för att jag är så vilsen. förlåt mig för att jag är så melodramatisk. förlåt.

vissa människor försöker injicera lite mening i vår utarmade värld
andra flyter med strömmen, till synes tillsfredsställda
vissa suger meningen ur de utarmade
andra struntar i meningen och vissa rymmer världen i en kanyl
och jag
jag rymmer från ursäkt till ursäkt,
innan jag ens påbörjat meningen

fläckar på de vita bladen
några överstrukna rader i blyerts
en bruten stjälk
så skakar jag av mig dammet
lämnar ruinerna efter ett annat liv
ser mig om efter en passande verklighetsflykt
jag går ut i stormen
ber den ta mig vart som helst, så fort den kan
för stormar äger inga ord och inte heller några dolda avsikter

två veckor senare
ligger jag på rygg mitt i vägbanan
har kapitulerat mot meningslösheten
och mellan pek-och långfinger glöder indikationen på total meningslöshet
tomheten mitt i vägbanan
en tyst minut, en evighetens likvaka

vissa människor försöker injicera lite mening i vår utarmade värld
andra flyter med strömmen, till synes tillsfredsställda
vissa suger meningen ur de utarmade
andra struntar i meningen och vissa rymmer världen i en kanyl
och jag
jag rymmer från ursäkt till ursäkt,
innan jag ens påbörjat meningen

men den vilar på tungspetsen
en mening utan ord, en mening bortom ord

en annan plats, en annan tidpunkt
ett annat liv
ett liv
avslutat

vad lämnade du efter dig?

att vara förälskad är som att befinna sig på den översta våningen i en brinnande skyskrapa.
du har två alternativ

A)
du kastar dig ut
faller i en ändlös sekund, ett skälvande andetag
hisnande springer blodet ut i varje cell, du är levande, du viskar

jag älskar dig

för att i nästa sekund krossas mot verkligheten

 

B)
du brinner inne,
långsamt smeks du av de heta lågorna
de slickar dig sönder och samman
det enda som känns är den svarta smärtan,
kolet som tränger in genom din hudvävnad, griper tag i varje frisk tanken
du andas stötvis, andas in doften av bränt kött
de förtvinade orden dör ut på spruckna läppar
du sväljer den sista stoltheten

för att i nästa sekund vakna upp ur drömmen