frostt

vissa människor försöker injicera lite mening i vår utarmade värld
andra flyter med strömmen, till synes tillsfredsställda
vissa suger meningen ur de utarmade
andra struntar i meningen och vissa rymmer världen i en kanyl
och jag
jag rymmer från ursäkt till ursäkt,
innan jag ens påbörjat meningen

fläckar på de vita bladen
några överstrukna rader i blyerts
en bruten stjälk
så skakar jag av mig dammet
lämnar ruinerna efter ett annat liv
ser mig om efter en passande verklighetsflykt
jag går ut i stormen
ber den ta mig vart som helst, så fort den kan
för stormar äger inga ord och inte heller några dolda avsikter

två veckor senare
ligger jag på rygg mitt i vägbanan
har kapitulerat mot meningslösheten
och mellan pek-och långfinger glöder indikationen på total meningslöshet
tomheten mitt i vägbanan
en tyst minut, en evighetens likvaka

vissa människor försöker injicera lite mening i vår utarmade värld
andra flyter med strömmen, till synes tillsfredsställda
vissa suger meningen ur de utarmade
andra struntar i meningen och vissa rymmer världen i en kanyl
och jag
jag rymmer från ursäkt till ursäkt,
innan jag ens påbörjat meningen

men den vilar på tungspetsen
en mening utan ord, en mening bortom ord